1. |
Början
06:39
|
|
||
Det går inte att kontrollera
Det går inte att behärska
Surrealistiskt rör det sig
Allt lämnar, allt stannar
Lämna mig (stanna snälla)
Gå inte (försvinn från min åsyn)
SLÄPP MIG FRI!
|
||||
2. |
Utanför
05:53
|
|
||
Ångestattacker slår mig i huvudet, och framtidstänkande skär djupare och djupare på min hud.
Kaosartat faller allt i mina tankar i en spiralrörelse mot den kalla vinter snön.
Giv mig ett tecken, led mig in, till en bättre plats… I fjärran, bort från den kalla civilisationen som vi kallar ”hem”.
En vanlig vardag är ren tortyr för kropp och psyke, jag har haft otur att behöva ha existera så pass länge att jag måste kliva ut, ensam och tom ut i världen utan livsvilja.
Självmord är ett alternativ för detta lidande, men jag lyckas alltid få en glimt av hopp i de djupaste stunderna som sedan ledigt mig in i samma jävla återvändsgränd… Åter och åter igen.
När kommer den sista smällen som ger mig ett sista ryck för att uppfylla en kontinuerlig dröm. När kommer jag själv bli ett av offren som råkat ut för ett misslyckat rop på hjälp.
|
||||
3. |
Gynnsam
05:15
|
|
||
Idag mår jag bättre än vad jag gjort på en evighet, ändå vill jag skära sönder mig själv för att må ännu bättre, kanske sämre. Jag vet inte längre efter att jag börjat känna en viss trygghet i ångest, att konstant ha negativa tankegångar och ett sådant svagt sinne att bara utav nedgångar i min vardag gör att jag förs längre och längre ner i mig själv vilket inte består utav någonting annat än en essens utav negativitet.
Men jag, jag kommer åtminstone känna mig trygg, jag vet ju trots allt vem jag är och vad jag står för vilket i slut ändan kommer få mig till att kunna ta kommandot över dig innan, under och även efter stridens hetta då den väl kommer
Är det slut på känslor eller har kroppen bara per automatik slutat känna efter då jag fått en ack så liten dos utav glädje? Jag hade den i mig, jag kunde uttrycka den. Penna och papper. (Kanske var därför den försvann)
Fly om du kan!
|
||||
4. |
Katatonisk
05:14
|
|||
Jag! känner inget glatt, för någoting!
Vad är detta så kallade liv, förutom ett miserabelt lidande, för ingeting?
Jag kommer en dag inför vildmarken, offra mig själv.
Balanserande! på gränsen mellan frihet och liv.
Tragiskt och patetiskt ligger jag där förevigt kvar, katatonisk tankegång.
Inget ljus för mig…
Inget hopp där heller…
Ingen hjälp värd att kalla på…
Jag kommer en dag sluta mina ögon för min allra sista gång.
En dag kommer jag aldrig sluta gå in, mot inget.
|
||||
5. |
Förberedelsen
10:09
|
|
||
Varför ska det vara så svårt att uttrycka positiva känslor?
Jag har dom i mig, fängslade, dom kommer inte ut
Känslor som jag inte kan förstå, känslor som jag inte kan förklara, känslor som jag inte tror hör hemma i en människas kropp, kan någon höra mig?
Känslorna tyder på att jag är levande, men jag vet inte.
Att behöva kämpa sig igenom dag efter dag känns i längden meningslöst
Men kanske, att få skada någon annan än mig själv borde bringa glädje till mitt liv
Jag har länge funderat över en lösning, en självmordsmetod, hur det skulle gå till: Hängning
Jag förbereder mig, de åldriga skogarna väntar mig, sekulär, vem är det som väntar mig
|
||||
6. |
Slutet
05:13
|
|
||
Bortdomnad i tystnaden
Allt som är, består av mörker
I form av hopp och ljus
Jag ser liv i det becksvarta
Jag känner värme i tomhet
Äntligen fri
Äntligen fri
|
Skogsfrid Sweden
Skogsfrid is a two man band from Northern Sweden in a rural area. On guitar and vocals we have Skogsgast, on drums we have Lord Roth.
Streaming and Download help
If you like Skogsfrid, you may also like:
Bandcamp Daily your guide to the world of Bandcamp